Jag har upplevt att förlora mina föräldrar vid absolut för tidig ålder. Min mamma var med på Estonia och överlevde inte, min pappa tror jag dog av sorg. Han höll skenet upp i ungefär 6 månader sen började han sakta att tyna bort. Det var som om hans hjärna registrerade att "hon kommer inte att komma tillbaka" - och då gick det bara utför.
Min pappa skulle ha fyllt 70 år den 4 december!
Tråkigt att vi här nere på jorden inte fick uppleva den festen. Hade båda mina föräldrar varit vid liv, hade de säkert hyrt slottet i Uppsala och haft en bal som skulle varit en snackis i måååååånga år framöver. Min mor var en grym festfixare, fantastisk på detaljer och på att ordna det "lilla extra". Eftersom båda var väldigt engagerade, både politiskt och i olika föreningar, var deras nätverk väldigt stort. Det var alltid något på gång och kalendern inbokade av event och fester.
Jag vet när jag tittade igenom min mammas almanacka, efter hon dött den 28 september, helt fullklottrad fram till jul.
Eftersom det var så många som var med från Uppsala på båten, så visste många att även hon var med. Tur nog behöver jag och min bror inte ringa runt och avboka alla dessa tillställningar och uppdrag.
I allafall, så missar vi denna fantastiska fest som skulle ha varit.
Men jag är säker på att champagnen flödar och ljudnivån är öronbedövande när pappa spelar "all of you" på den
himmelska skivspelaren. Mamma står stolt snett bakom honom och sippar på sin iskallt kylda dryck.
S K Å L till er båda och massor av kärlek från oss här nere <3